Till minne av min bror Anders

Anders..

Du min/våran älskade lillebror/son/morbror/pappa..

Vi kan inte förstå att vi aldrig mer får se dig, se ditt underbart fina leende, dina fina vackra busiga glada ögon..

Att vi aldrig mer får höra din röst..krama dig..pussa dig..prata med dig..

Jag ser dig överallt, Du är ALLTID med mig...i ALLT jag gör.. I mitt hjärta, i mina tankar, i hela mitt väsen..

Jag tycker mig se tecken från Dig..ofta.. En snöfläck som liknar ett hjärta, en låt som spelas på radio precis när jag behöver höra den, stjärnorna på himlen..när det är dåligt väder och jag helst inte vill gå ut, men så blir det uppehåll precis innan vi ska ut....

Då tänker jag att du har ett finger med i spelet..

När jag känner mig ensam, och Gabriel tar min telefon och på nåt sätt sätter på en Anders-låt..

Har lyssnat på ditt sista röstmeddelande 100 ggr..

Det gör ont, men känns bra att höra din röst :,(.. För jag kommer aldrig få höra den igen..

Det är så ofattbart, så svårt att förstå...att du är borta..

Vi skulle göra så mycket mer tillsammans!!

Du skulle ta med Gabriel ut på "busigheter", du hade massa planer och idéer på om vad ni skulle hitta på i framtiden..

Du sa att du skulle lära honom att dricka öl! Kom tillbaka och gör det!

Vi reste utomlands du och jag två gånger, Rhodos -06 och Thailand -07. Vi hade så jädra kul ihop :)!

Nu sa vi att vill skulle åka nånstans snart igen, med Gabriel, Nova, Anna , David och morfar..

Å önskar så FÖRTVIVLAT att jag kunde vrida tillbaka tiden!

Du var så generös, med ALLT.

Med kärlek, beröm, komplimanger..

Du sa att du skulle, när du fått pengar, betala alla våra lån ;)..

Renovera hela pappas hus, ge mig och Gabbe en större lägenhet ;)...

Du var så omtänksam, du tänkte alltid på oss <3

Du har/hade en vacker själ..och jag hoppas att du är med mig jämt, men..
JAG VILL HA DIG HÄR, MED OSS,
DÄR DU HÖR HEMMA!!!

Jag vill inte vara UTAN dig, du LOVADE att vi skulle ut och ragga ihop, så att jag fick träffa en BRA kille och du en BRA tjej... :,(...
Nu kommer du hit och INFRIAR DTTT LÖFTE :,(!




Vi älskar dig!

Vi vill ha dig här!


Puss på dig, älskar dig mostast <3<3<3

"Döden betyder ingenting.

Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.

Jag är Jag, Du är Du.

Allt vi var för varandra,

det är vi fortfarande.

Kalla mig vid mitt vanliga namn.

Tala till mig sådär som Du alltid har gjort.

Ändra inte Ditt tonfall,

håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.

Skratta som vi alltid har gjort.

Var med mig. Le mot mig.

Tänk på mig.

Låt alltid mitt namn finnas med Er därhemma.

Uttala det som om ingenting hänt,

sorglöst, utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med

samma innebörd som tidigare.

Det går vidare därför att det måste gå vidare.

Döden är ju ändå bara

ett tillfälligt avbrott i

vår gemenskap.

Varför skulle Du sluta tänka på mig för att

Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på dig någonstans väldigt nära." 

Denna text fick jag av världens mest underbara varelse, Cissi..

Gråter hejdlöst varje gång jag läser den,

men den är så fin..och trösterik..

"Du känner hans händer på din kind,

när dina tårar faller.

Du hör hans skratt eka i ditt huvud,

när du försöker sova.

Du ser hans läppar le mot dig,

när du sluter ögonen.

Hans ögon ser djupt in i dina och säger "nej",

när du vill sluta andas.

Han ger dig kraft,

när du är nära att ge upp.

Han vill inte träffa dig,

inte än...

Anders skyddar dig fortfarande när han inte lever..

Du hör hans röst i ditt huvud,

"fortsätt Sara"

Du ser hans tårar när du håller andan,

"andas Sara"

Du känner hans famn omfamna dig,

när det är som kallast.

Hans andetag ger dig luft,

när du tappar andan.

Hans tårar fäller han,

när du håller på att ramla..

Men med hjälp av livets rep,

drar han upp dig igen.

Anders, din bror,

älskar dig fortfarande säger han.

Men han vill inte träffa dig,

inte än..."

Fast..Anders..

Vi VILL träffa Dig NU!!!!

Cissi, tack för att Du finns..

<3<3<3

Anders..

Vi kan INTE fatta att du är borta..
Det gör så obeskrivligt ONT att bara existera utan dig..

Du var våran solstråle! Du var bättre än livet själv..
Du var omtänksam och kärleksfull som få, gav ALLTID komplimanger, tänkte alltid på oss och visade det genom ord, handlingar, pussar och kramar.

Jag har massa meddelande och lappar ifrån dig, där du skriver hur mycket du älskar oss, att vi betyder allt för dig osv. Dessa värdesätter jag enormt mycket och läser när jag orkar..

Du var våran hjälte, du överlevde den fruktansvärda trafikolyckan, men fick tyvärr en jävla epilepsi som biverkning av hjärnskadan... Du kämpade dig tillbaka till livet, fast du fick lära om mycket som du kunde utan problem innan.
 
Du tog medicin för epilepsin, men fick anfall ändå..
Du var så trött på det..

Till slut fick du ett anfall, själv, hemma.. Och ingen var där för att hjälpa dig.. Jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag inte var där..

Det gör så ONT att du var ensam...

Jag ber till vemfansombestämmer att du inte led, att du inte fattade vad som hände, att du inte hade ångest eller ont......

Du hade hela livet framför dig, du var bara 26 år :,(.. Du hade SÅÅå mycket kvar att känna, uppleva, göra, se..
Så många drömmar och önskningar som nu aldrig kommer uppnås/slå in..

Jag saknar dig så mycket, går sönder alltså..

Vi behöver dig, kom tillbaka..

Orkar inte skriva mer, är så ledsen..

Älskade finaste änglalillebror/änglason/änglamorbror/änglapappa/änglakompis..

Du är vårat ALLT..

Vill INTE vara utan dig!!

Anders, det är SVÅRT att leva utan dig!!


Älskar dig, saknar dig för evigt...